På 80-talet
På 80-talet...
... fanns någonting som hette "Moviebox". Det var en video som man kunde hyrde hem från videoaffären.
Moviebox
... var det status att ha en föräldrar eller syskon som jobbade i videoaffär. Då kunde man få se barnförbjudna filmer kostnadsfritt.
... blinkade det en pil i övre högra hörnet på TV:n om det började ett program på andra kanalen.
... hette de populära hemdatorerna Vic-20, Commodore 64/128, Atari och Spectravideo.
... tapsetserade man väggarna med affischer från musiktidningen OKEJ. Motiven kunde vara en lättklädd Samantha Fox eller WASP i en charkdisk.
Samantha Fox
... klippte filmcensuren bort våldsinslag från filmer så att filmen kunde bli flera minuter kortare och på videoaffären kunde de hindra en från att hyra film om man inte hade åldern inne för senaste Sylvester Stallonefilmen.
... jagade man u-båtar utanför varenda kuststad i Sverige.
... var vitt läppstift snyggt. Nivea Ultra hette märket.
... var ninjor det absolut coolaste som fanns. Kidsen lekte ninja, vuxna hyrde ninjafilmer och ungdomarna tränade "ninjutsu" med tvivelaktiga ninjamästare.
80-talsfamiljen
... ansågs det coolt att dra upp sockarna över byxbenen.
... hade kidsen i lågstadiet luktsuddgummin i skrikande neonfärger.
... var det kallt krig. Alla levde med vetskapen om att NATO och Warsawapakten kunde utplåna allt liv på planeten inom loppet av ett par timmar.
... gick det att köpa Ramboknivar i Hobbex. Inuti handtaget fanns överlevnadsutrustning med bla; sytråd och nål så man kunde sy ihop sina egna sår.
Rambokniven "Survival knife" från Hobbex
... hette Batman Läderlappen i Sverige. Han fick sitt nuvarande namn då Tim Burton släppte filmen med Batman 1989.
... fanns det något som kallades nyckelfinnare. Det var irriterande små dosor med nyckelring som tjöt då man visslade på dem. Förbjöds ganska omgående på landets skolor.
... kom drycken Festis i triangelformade tetrapacks med tillhörande sugrör. De urdruckna förpackningarna lämpade sig också som smällare som man blåste upp och hoppade på.
... var det "krig" mallan hårdrockare och synthare på skolorna. Det gällde att välja sida, eller svara rätt om en stor snubbe med Twisted Sister-patches och pannband sög tag i en och ställde den stora frågan: "synthare eller hårdrockare?".
... upplyste man eleverna om vart skyddsrummen låg i händelse av krig.
... var våffelpermanent, eller permanent över huvudtaget populärt.
... var det poppis med sk. "synthtofs". Det var en liten svans som lämnades att växa vid nacken medan resten av håret hölls kort.
... gick en del av barnbidraget till hårgärg eller frisyrgele. En del frisyrgele var neonfärgat.
... var solarier superpoppis.
... fanns hemska solskärmar i genomskinlig mörkröd, mörkblå eller mörkgrön färg. Vanligtvis med något löjligt meddelande på skärmen, i stil med "Jag älskar skolan - på sommaren" eller "Vad faan glor du på".
Bagen, SVT´s egna MTV
Ville man 1984 se dåtidens tuffa musikvideor kollade man på SVT´s Bagen med superdupercoola Cia Berg.
Bagen fungerade som en uppföljare till Videobeat som hade sänts ett år tidigare. Programmet innehöll förutom musikvideor även pedagogiska passager där man visade hur man dansade breakdance, electric boogie, robot och andra dansformer. Till programmet gavs också LP-skivan "Freak Out" ut som innehöll en plansch med steg-för-steg-beskrivningar för olika danser.
Signaturmelodi till Bagen var låten Don't Stop med gruppen CCC (Cool clan connection) vilket var en cover av en låt som gruppen Stop givit ut på singel 1983.
Cia Berg sjöng tidigare i bandet Ubangi (bla med Thomas "Orup" Eriksson), men "Bagen" gjorde henne känd för de bredare folklagren. I Bagen ändrade Cia utseende i varje avsnitt, olika frisyrer, sminkning och kläder, samt ett helt avsminkat inslag. Videorna som visades var även de mycket varierande, från de stora hitsen (Twisted Sister) till mer alternativa inslag (Cabaret Voltaire). 
Solstollarna
1985 sändes ett program vid namn Solstollarna och som idag uppnått kultstatus bland 70- och 80-talisterna.
Solstollarna sändes i tio avsnitt på sommarmorgnarna i Sveriges Television med premiär den 15 juli 1985. Programmet var en fristående fortsättning på Toffelhjältarna som sändes under jullovet 1984. Solstollarna utspelades runt Ribersborgsbadet i Malmö där direktör Knegoff ägde ett slags café med benäget bistånd av sin sekreterare Ulla-Bella och unga lättklädda damer.
Den 17 oktober 1987 hade en andra omgång premiär och förutom de unga damerna medverkade varje vecka en känd artist eller grupp: Britt Dahlén, Lena Philipsson, Samantha Fox, Fredrik Willstrand, Lilie & Susie, Mandy Smith, Anna Book, Dodo and the Dodos, Style samt Pernilla Wahlgren.
Skumberg, Tullaren, Gösta och Hjördis var andra figurer som förekom i handlingen.
För att vara ett barnprogram var serien minst sagt udda för sin stora mängd lättklädda damer som omgav de båda herrarna Per Dunsö och Ola Ström samt en topless (!!!) sjöjungrfu till alla smågrabbars stora förtjusning.
Besök dem gärna på deras officiella hemsida/blogg: http://solstollarna.se/index2.htm
Ola Ström och Per Dunsö
Per Dunsö och Samantha Fox
Vira Blåtira
Under 80-talet var E 133, eller Briljantblått FCF, färgämnet på allas läppar - och inte minst tungor. När den kolsyrade blåa godisläsken Vira Blåtira såg världens ljus 1984 fanns den bara i 33-centiliters returglas. Ett år senare var läsken så populär att den fick börja säljas på 1,5-liters petflaska. Handlarna började snart kräva allt större volymer vilket gjorde att Vira Blåtira till och med fick kvoteras under en tid. Mot slutet av 80-talet började dock läskens popularitet dala - precis som syntflätan inom kort skulle göra. Vira Blåtira försvann slutligen helt från butikshyllorna 1988. Den färgglada läsken kom dock tillbaka 1997 till 80-talsnostalgikernas stora jubel. Men läsken lyckades aldrig återuppleva sina forna glansdagar då man inte hade lyckats producera läsken med sin orginalsmak. Endast färgen och namnet var detsamma och Vira Blåtira lades ner igen efter två år.
Neonlights in the 80s
På 80-talet var neonfärger lika hippa som tuggtobak är i Texas och det var inte bara kläder som lyste av pastellfärgerna. Varje klubb och bar med självrespekt skulle prydas av åtminstone en attiralj bestå av neonrör i skrikiga färger. Ofta var det geometriska figurer så trianglar, vågor eller cirklar fästa på väggarna. En av de vanligaste motiven var dock cocktailglaset, ofta med en blinkande oliv i botten.
Även dansgolven skulle lysa och blinka och man adopterade därför det populära kubgolvet som slog igenom stort under det föregående 70-talet. Självklart 80-tals pimpade man ljussättningen under glasskivorna så att pastellfärgerna som ersatte de blaskiga lamporna från föregående sekel skulle krusa sig på de redan färgglada klädkreationerna.
