Keytarhero - the 80s alternative!
Nevermind Guitarhero, here´s the Keytarhero!
23-år gammalt tuggummi.
En av 80-talsbloggens läsare har förärat mig med 9 stycken oöppnade Cyndi Lauper-tuggummipaket från 1985.
Varje paket innehåller tre klistermärken, tre samlarkort och ett gammalt tuggummi.
Jag kunde dock inte hålla händerna i styr och öppnade ett av paketen. "Get a taste of the 80´s" fick en ny innebörd för mig då jag beslöt mig för att provsmaka det 23 år gamla tuggummit. När pappret var avdraget och det lilla aliminiumskyddet var bortrivet mötte en svag sur odör mina nyfikna näsborrar. Jag hade förväntat mig att ett så gammalt tuggummi skulle vara torrt och fylld med svunna tiders aromer. Ack vad jag bedrog mig. Tuggummit liknade en 50/50 blandning av blankt och klibbigt trälim och snor. Smaken var minst sagt motbjudande och jag lyckades bara behålla den i munnen så pass länge att den få "tuggummikonsistens" innan jag spottade ut den gulgröna klumpen. Men nu är det gjort gott folk. Jag smakade på ett tuggummi från 1985 idag och kan konstatera att tuggummin inte blir lika goda som vin med åren.
Ja, jag vågade bara smaka på ett av hörnen.
Vira Blåtira
Under 80-talet var E 133, eller Briljantblått FCF, färgämnet på allas läppar - och inte minst tungor. När den kolsyrade blåa godisläsken Vira Blåtira såg världens ljus 1984 fanns den bara i 33-centiliters returglas. Ett år senare var läsken så populär att den fick börja säljas på 1,5-liters petflaska. Handlarna började snart kräva allt större volymer vilket gjorde att Vira Blåtira till och med fick kvoteras under en tid. Mot slutet av 80-talet började dock läskens popularitet dala - precis som syntflätan inom kort skulle göra. Vira Blåtira försvann slutligen helt från butikshyllorna 1988. Den färgglada läsken kom dock tillbaka 1997 till 80-talsnostalgikernas stora jubel. Men läsken lyckades aldrig återuppleva sina forna glansdagar då man inte hade lyckats producera läsken med sin orginalsmak. Endast färgen och namnet var detsamma och Vira Blåtira lades ner igen efter två år.
Neonlights in the 80s
På 80-talet var neonfärger lika hippa som tuggtobak är i Texas och det var inte bara kläder som lyste av pastellfärgerna. Varje klubb och bar med självrespekt skulle prydas av åtminstone en attiralj bestå av neonrör i skrikiga färger. Ofta var det geometriska figurer så trianglar, vågor eller cirklar fästa på väggarna. En av de vanligaste motiven var dock cocktailglaset, ofta med en blinkande oliv i botten.
Även dansgolven skulle lysa och blinka och man adopterade därför det populära kubgolvet som slog igenom stort under det föregående 70-talet. Självklart 80-tals pimpade man ljussättningen under glasskivorna så att pastellfärgerna som ersatte de blaskiga lamporna från föregående sekel skulle krusa sig på de redan färgglada klädkreationerna.
Garbage Pail Kids
Garbage Pail Kids var en serie med klistermärken på samlarkort som började produceras 1985 som en parodi på de då populära Cabbage Patch Kids. Varje kort föreställde någon deformerad Garbage Pail Kid med ett humoristiskt namn byggt på någon ordlek. Många föräldrar, både i Sverige och utomlands, kritiserade bilderna som de ansåg håna handikappade samt förespråka mobbing. 15 serier, ett par afficher samt en film som totalfloppade producerades fram till 1988.
Bergsprängaren
Attack of the Robot Watch
Under första halvan av 80-talet hade många kids digitalklockor som kunde förvandlas till robotar ungefär som Transformers. En hel del lärare slet sitt hår då kidsen satt och lekte robotkrig istället för att lösa matteuppgifter och på många skolor förbjöds ungarna att ta lös robotarna under lektionstid.
Rubriks kub
I början av 80-talet slog en pryl igenom i folkhemmen som skapades redan 1974. Rubiks kub.
Kuben är ett 3-dimensionellt pussel som kom i flera olika modeller. Den vanligaste kuben var 3x3x3 rutor stor och var ca 5cm hög. Varje sida på kuben är indelad i 3x3 mindre delar och kubens olika skikt kan vridas i ett valfritt antal kvartsvarv i förhållande till de andra skikten. I utgångsläget har alla delarna på en kubsida samma färg, men efter ett fåtal slumpmässiga vridningar har färgerna blandats. Utmaningen är att återställa kuben till utgångsläget med så få vridningar som möjligt. Kuben kunde vridas i grymt många positioner, fyrtiotre triljoner tvåhundrafemtiotvå biljarder tre biljoner tvåhundrasjuttiofyra miljarder fyrahundraåttionio miljoner åttahundrefemtiosextusen för att vara exakt men kunde alltid lösas med max 25 vridningar. Om man var smart förstås. På 80-talet kom även en mängd plagiat och versioner, bla den populära "ormen" som kunde vridas till en "diamant".
Keytar - ett 80-talsinstrument
En av 80-talets egna instrumentversioner var den sk. keytaren. En keytar var en lättviktskeyboard som fästes med en axelrem likt en gitarr samt hade en hals där de olika effekterna snabbt kunde nås. 80-talets pop- samt new romanticagrupper tyckte att det var det coolaste man kunde bära upp på en scen och utrustade så många bandmedlemmar som möjligt med färgglada versioner. Instrumentet används fortfarande idag av synthgrupper. Är ni intresserade av att införskaffa en kan ni börja spara pengar redan idag då de gamla instrumenten går för mellan 10-20.000 på eBay.
Keytar in action
BMX
Cykeln som man förknippar med 80-talet är BMX (Bicycle Motorcross). Cykeln kom redan på 70-talet men slog på allvar igenom som sport i början av 80-talet. Med filmen E.T ökade kom BMX-cykelns popularitet att öka avsevärt. 1983 kom filmen BMX-Bandits med den då 16-åriga Nichole Kidman i en av huvudrollerna.
Kuwahara BMX
Sea-Monkeys
I 80-talets serietidningar medföljde det annonser som sålde sea-monkeys. Små undervattensapor som hade egna små kungadömen under vatten. Eftersom den amerikanska serietidningsförsäljningen i Sverige var stor under denna tid var det många kids som växlade in kronor till dollar och beställde dom små varelserna.
Någon vecka efteråt damp det ner ett paket i brevlådan med små påsar. Dessa innehöll okläckta ägg, näring och salter som man skulle hälla i en behållare med vatten. På bara några minuter började äggen kläckas och vips så hade man sin egen lille koloni med sea-monkeys.
I själva verket var det inga små undervattensapor man fick i påsarna utan ett kräftdjur tillhörande arten Artemia.
This was high tech
Vem sa att det inte fanns bärbara datorer på 80-talet?
64-kilobyte minne och allt.
