Back to the 80s

Youngblood från 1986 handlar om 17-årige Dean Youngblood (Rob Lowe) som sedan 6-årsåldern varit snabbaste hockeyspelaren på isen. Han börjar drömma om NHL när han lyckats ta en plats i det kanadensiska amatörlaget Hamilton Mustangs, på andra sidan gränsen från hans familjs gård. Dean är övertygad om att hans fina skridskoåkning ska gå hem hos publiken, men han får snabbt lära sig att fart och finess inte räcker långt mot ligans buslag, Thunder Bay Bombers. När Mustangs målkung (Patrick Swayze) blir knockad krävs det att Dean förvandlas från lovande rookie till lagets stjärnspelare - snabbt!

Youngblood blev en succé då den kom upp på biograferna 1986. Med ett klichéartat manus som tycks hämtat från den dåtida serietidningen Buster, är den en pärla för 80-tals fansen. Utmärkta Cynthia Gibb spelar Rob Lowes flickvän och en ung Keanu Reeves visar att han kan åka skridskor när han gestaltar Hamilton Mustangs målvakt.

Att ninjafilmer hade sin storhetstid på 80-talet vet de flesta. En annan, idag, utdöd genre som behandlades i både film och dataspel var barbargenren.

Steroidfilmer som Conan Barbaren, Conan Förgöraren, The Barbarians, Time Barbarians, Sword of the Barbarians, Red Sonja - Barbarernas hämd och Beast Master släpptes på löpande band och alla avdankade wrestlers med någon form av skådespelarambition fick sin stora dröm att gå i i uppfyllelse. Filmerna utspelade sig i avlägsna fantasyvärldar där en barbar med skitmycket muskler och ett löjligt namn skulle besegra en blodtörstig trollkarl eller ond drottning med magiska krafter. Till sin hjälp hade de ofta ett par följeslagare - ofta en rolig asiatisk sidekick och en tjej med tuperat hår. Frigolitskallarna flög medan tjejerna visade brösten och skurkarna spände sina svarta läderremmar med blänkande nitar. Även tecknade diton som Thundarr - the Barbarian lärde kidsen hur mycket muskler som krävdes för att sparka in dörrar och slita huvudet av tvåhövdade ormar.


Schwarzenegger som Conan the Barbarian

På dataspelsfronten kom också en mägd barbarspel som ofta handlade om att skära sina motståndare i lagom stora bitar och dess flaggskepp var Commodore-64 spelen Barbarian och Barbarian II som "Hem och Skola" försökte stoppa pga den, då, mycket naturtrogna dekapiteringen som kidsen lyckades skaka fram på sina joysticks. Det hela blev inte bättre när det visade sig att den lättklädda barbarkvinnan som frontade både omslaget och den medföljande A2 affichen var nakenmodellen Maria Whittaker.


Chop chop i dataspelet Barbarian


Affichen till del 2 av det omdebatterade våldsspelet.

I 80-talsfilmer är ofta titel- samt sluttexterna i ljusblått eller rosa.

I 80-talfilmer smakar poliserna alltid på kokainet genom att sticka ner spetsen av en stilett eller pekfingret som de sedan för till munnen innan de väser "coce".

I 80-talsfilmer kan en hemdator göra vad som helst. Jag upprepar. Vad som helst.

I 80-talsfilmer kör bilar alltid på tomma kartonger och stegar under biljakter.

I 80-talsfilmer symboliseras allt övernaturligt eller utomjordiskt av tunna vita blixtar som sprakar.

I 80-talsfilmer kunde bara en ninja döda en annan ninja.

I 80-talsfilmer jobbade poliser alltid i par. En var lugn och sansad. Den andra hade hockeyfrilla och var lite "wild and crazy".

I 80-talsfilmer hade prisjägare alltid långa dammiga rockar.

I 80-talsfilmer knöt elitsoldater alltid ett pannband runt huvudet. Gärna röda.

I 80-talsfilmer kunde man utan problem sparka bort pistoler ur fiendens händer med en snygg roundkick.

I 80-talsfilmer spelade coola killar alltid saxofon.

I 80-talsfilmer kan alla asiater kampsport.

I 80-talsfilmer handlar framtiden alltid om "efter katastrofen", dvs efter ett kärnvapenkrig.

I 80-talsfilmer är kaststjärnor ofta både träffsäkrare och dödligare än maskingevär.

I 80-talsfilmer har alla genier glasögon. Är de unga så är de nördar, är de 30+ så är de galna och har spretigt hår.

Har ni fler klychor som är specifika för 80-talsfilmer? Maila in dom till [email protected]

Andie, hon. Listen, it's after 7:00. Don't waste good lip gloss.

80-talets unga stjärnskott Molly Ringwald spelar Andie, en vanlig typisk high school-tjej som tyvärr råkar i fel ända av staden vilket blir ett stort problem för henne när hon faller för den mer välbärgade Jack. Saker och ting blir inte heller lättare av att Jacks kompis Steff som verkligen inte tycker att hon är en människa värdig att befatta sig med sätter käppar i hjulen. Filmens tema är alltså att överskrida klassgränser, fattig möter rik. Kärlekstemat känns ju igen från många andra filmer i samma genre men just fokuseringen på pengar känns väldigt 80-tal och gör att den känns ännu mer tidstypisk. Pretty in Pink är en bitterljuv berättelse med ljust slut och ett fenomenalt soundtrack.
 

"Make believe I'm everywhere
Hidden in the lines
Written on the pages
Is the answer to our never ending story"

Filmen som de allra flesta 70- och 80-talister förknippar med 80-talet handlar om den lilla pojken Bastian som inte har det så lätt. Hans mamma har just dött och hans pappa tjatar på honom att han måste gå vidare i livet. Till råga på allt så blir han mobbad i skolan.
En dag, då han är på väg till skolan, så dyker mobbarna upp och börjar jaga honom. Men Bastian gömmer sig inne på ett bokantikvariat. Där hittar han en bok som han "lånar". Sen går han till skolan och låser in sig i ett gammalt förråd, där ingen kan störa honom. Och där börjar han läsa boken. Plötsligt hamnar han i landet Fantasia.

Den här filmen är en saga, och som många andra sagor handlar den här om kampen mellan gott och ont. Men inte nog med det, den handlar även om hur viktigt det är att ha lite fantasi.

Filmen har tyvärr åldrats en hel del genom åren, på både gott och ont. Specialeffekterna är snygga men en del varelser, som säkert framstod som fantasieggande 1984, ser idag mest ut som halsdukar med roliga ögon på.

Noah Hathaway som spelade Atreyu blev tjejernas favorit 1984 och musiktidningen OKEJ var inte sena med att proppa sin alster fulla av affischer och idolbilder på den unga skådespelaren. Titelspåret, uppfört av Limahl, spelas som ni själva vet, fortfarande på dansgolven.
 

Look at your reflection in the mirror. You're a creature of the night Michael, just like out of a comic book! You're a vampire Michael! My own brother, a goddamn, shit-sucking vampire. You wait 'till mom finds out, buddy!

Lost Boys som kom 1987 handlar om  Sam, spelad av enerverande Corey Haim, som flyttar med sin mamma och coola storebror till kuststaden Santa Barbara i Kalifornien. Den lilla flashiga staden lider dock av elaka blodsugare. En "välklädd" skara vampyrer med självaste Kiefer Sutherland i spetsen kidnappar ungdomar som de dinerar med god aptit bortanför stadens 80-taliga nöjespark. Sams mor börjar, ovetande, dejta vampyrernas överkucku och hans bror blir vampyr. Som tur är får Sam hjälp av "The Frog brothers" som med pålar, vitlök och vigvatten tar sig an de blodtörstiga vampyrerna.

Filmen är en riktigt 80-talsklassiker med sanslösa klädkreationer, cool musik och hårspraysfyllda hockeyfrillor. Mer matiné än skräckfilm med dagens mått. Välgjord och snygg kultrulle.

Lost Boys 2 "The Tribe" är inspelad och beräknas ha premiär juli 2008. Corey Haim, Corey Feldman och Jamison Newlander iklär sig än en gång sina roller som Sam och bröderna Frog.


Sam omgiven av the Frog brothers

"Just remember what ol' Jack Burton does when the earth quakes, and the poison arrows fall from the sky, and the pillars of Heaven shake. Yeah, Jack Burton just looks that big ol' storm right square in the eye and he says, "Give me your best shot, pal. I can take it."

Jack Burton (Kurt Russel) är en lodig lastbilschaufför som blir indragen i ett rasande äventyr då hans vän Wangs fästmö blir kidnappad på flygplatsen. Jakten på Wangs flickvän för Jack till San Fransicos Chinatown. En värld som styrs av den 2000-åriga magikern Lo Pan. Där får de ta sig an både kung-fukrigare, spöken och kinesiska monster från en annan dimension.

När John Carpenters matinérulle nådde biograferna sensommaren 1986 totalfloppade den hos kritikerna. Många brydde sig inte om att se filmen då den sågades så brutalt av kritiker världen över och blev därmed en kassaflopp. När den gavs ut på video året efterår (ja det gick inte snabbt på 80-talet) fick filmen snabbt ett erkännande hos publiken och Twentieth Century Fox fick tillbaka sina utlagda dollarhögar.

Big Trouble in Little China, är precis som många av 80-talets äventyrsfilmer, ett riktigt färgglatt matinéäventyr med alla de indegrienser som genren kräver. Det skjuts blixtar genom fingrar, regnet öser ner, neonskyltarna sprakar ovanför gränderna och hjältarna simmar i kloakerna med kniven i munnen. Och vem kan väl motstå Kurt Russel i sällan skådad högform?!

Chunk: Hey you guys! let me in, you wont bellive what I just saw!
Mouth: First you have to do the Truffle shuffle!

Äventyret som alla, jag upprepar, alla kids på 80-talet ville uppleva var det som utspelade sig i den lysande filmen Goonies av Richard Donner.

Filmen som kom 1985 handlar om de fyra kidsen Mikey, "Chunk", "Mouth" och "Data" som, för att rädda sina famljers hus från utmätning, ger sig av för att leta reda på en ovärderlig piratskatt. De får ofrivilligt följe av Mikeys förståndige storebror Brand, hejarklacksledaren Andy och den evigt sura  Stef.

Men den minst sagt kriminella familjen Fratelli vill också lägga händerna på gulddublonerna och jagar kidsen genom de underjordiska gångarna som leder till skatten. Kidsen får dock oväntad hjälp av Fratellis missskötta familjemedlem "Sloth" som iklädd Stålmannentröja fäller coola oneliners och svingar sig i rep likt Errol Flynn.
 

Goonies är inspelad i vidunderligt vackra och alltid regntunga Astoria inte långt från staden Portland i staten Washington och filmen bär drag från gamla tiders matinéfilmer med allt vad det innebär. I den svenska DVD-utgåvan medföljer extrascener som klipptes bort från bio- och videoversionen. Bland annat en scen där en supertöntig bläckfisk blir sugen på människokött och även den urusla videon till den peppiga låten "Goonies 'R' Good Enough" av och med Cyndi Lauper.

1986 kom en av de allra bästa fantasyfilmerna all-time, nämligen superkitschiga Labyrinth.

15-åriga Sarah ( Jennifer Connelly) har stor fantasi och älskar sagor. När hon lämnas hemma för att barnvakta sin lillebror Toby försöker hon få honom att sluta gråta genom att berätta en saga för honom. Toby slutar dock inte gråta och den förargade Sarah ändrar sagans slut i vilken trollen  kommer och tar Toby till sitt rike och mycket riktigt försvinner lilla Toby. Trollkungen Jareth (David Bowie) besöker till Sarah och ger henne ett val. Antingen kan hon glömma sin bror och leva i en skimrande saga utan ett besvärande småsyskon eller så kan hon komma till hans rike, där hon får 13-timmar på sig att ta sig att försöka ta sig genom en labyrint till hans slott. Klarar hon inte det kommer hennes lillebror att förvandlas till ett troll. Sarah väljer det senare alternativet. I den fantasieggande, bitvis farligt kluriga labyrinten träffar hon nya vänner som slår följe med henne mot trollkungens borg.

Filmens skapare och pappa till både Mupparna och Fragglarna,  Jim Henson, har skapat en färgglad, söt och otroligt snygg fantasyfilm där majoriteten av statisterna är dockor. Han har med sin gode vän, konstnären Brian Froud, skapat en estetik som få filmer lyckats fånga sedan dess. Filmen har färgats en hel del av 80-talet vilket syns på både färger och David Bowies frilla.

Har du inte sett Labyrinth så föreslår jag att du tar och införskaffar den omgående. En saga som passar både vuxna och små.